Röda Khmererna & Rwanda
Högen med rester blir långsamt mindre, otroligt långsamt. under två dagar förra veckan var jag oövervinnerlig, skrev hela uppsatser på någon timme och betade av en hel del rester. Nu har den där peppen och positiviteten försvunnit och detta har resulterat i detta, bloggar istället för att skriva klart en vetenskaplig uppsats om folkmord. Läser om en hel del hemska grejor men känner liksom ingenting. Vanligtvis brukar jag i alla fall få ont i magen, sådär obehagligt och kittligt - sånt där ont som inte går att ignorera.
Kollar på scrubs och surar på Jeremy eftersom han hellre spelar än myser med mig, funderar om jag ska gå på psykologin imorgon och jobba eller om jag ska försöka jobba hemma. Det lutar mot psykologin - för att jag ska få någonting gjort. Måste bli klar med alla rester så att jag kan ta det lungt nu sista veckorna, festa och mysa med pojkvännen utan panik.
Det känns som att de uppsatser jag skriver tar all energi min hjärna har. Kan knappt tänka längre och jag blir så trött när jag måste tänka. Inte min no.1 känska så att säga.
Börjar väll bli dags att skriva en utav de sista delarna på vetenskapliga rapporten nu. Fan.
Kommentarer
Trackback
