lexliclic

Det är nu på natten det känns jobbigt. Jag funderar, går igenom och försöker sortera minnen från de senaste veckorna. Ljud ifrån trappuppgången eller okända människor i byggnaden. Försöker sortera ihop allt vi ställt ut, vilka kläder, prylar och dylikt.
Det känns fördjävligt att inte känna sig trygg hemma längre. Kan inte gå ut i förrådet själv - Jeremy måste följa med.
Jag brukar inte vara rädd för sådana saker..
Det är väll bara att fortsätta försöka skämta bort det som hänt.

Imorgon ska jag besöka en studievägledare, som om inte det var jobbigt nog måste jag också tampas med detta.
Det blir besök hos polisen också innan jag ska försöka förtränga allt det jobbiga med väskprovning inne i stan med Jeremy.